Jack & Jill: Teater med lust och allvar
Teater Eksem hör till de nyaste i göteborgsk frigruppsteater. Alltså till de fattigaste. Därför till de ambitiösa och besatta. Teater Eksem vill sprida ”ett kliande intresse för teater” heter det. Metaforen är väl kanske inte den mest lyckade. Och teater är ingen sjukdom. Men okej. Gruppen har på kort tid väckt uppmärksamhet genom sin lust och sitt allvar. Jag har inte tidigare sett någon av deras uppsättningar. Nu hamnar jag i en mycket ung publik och en föreställning av en för mig okänd amerikansk författare eller kanske pseudonym, Jane Martin, framförd av tre skådespelare i ett litet teaterrum som gjort för compact living och relationsdramatik.

Jag blir imponerad. Jack och Jill är en situations- och relationskomedi där pojke möte flicka, attraktion uppstår, äktenskap följer och på det strax kökshelvete och karriärkonkurrens, skilsmässa och på nytt ett slumpartat möte. När paret lämnar oss hänger det ett kanske i luften. Det är alltså genusfrågor på dagordningen. Men det är före Judith Butler och ännu inte uppdaterat à la mode queer. Lite präktigt amerikanskt och charmigt troskyldigt. Det är bara bra. Det ger skådespelarna och uppsättningen möjlighet att vara tydlig i de mest elementära frågorna. Hon skyddslöst utagerande, han återhållsam och känslohämmad. I ett effektivt utnyttjat scenrum blir varje steg och rörelse laddat av attraktion, besvikelse och flykt.

Som Jill gör Susanna Brink en imponerande rolltolkning med en textning och orkestrering av replikerna som är genomarbetad i varje ord och mening. Ola Åhman Svensson har det lite svårare och hamnar ibland i en monoton butterhet i sin manliga självkontroll. Det håller likväl föreställningen igenom. De gamla frågorna ställs på nytt. Det blir berörande. Ja, kanske kliar de rent av.

Tomas Forser
Göteborgs-Posten